h1

bandage gubben.

mars 12, 2007

Idag träffade jag en gammal vän på stan (eller byn) och vi gick o kollade på kläder, fikade och hade det trevligt. Efter några timmar på den korta gatan som utgör Luleå centrum så var det dags att gå skilda vägar. Jag skulle gå ner mot södrahamnen och hon skulle till sin cyckel som stod parkerad vid kulturhuset. Så jag börjar traska ner mot mig då hon hejdar mig och säger att hon kan slå följe med mig ner.

Vi börjar traska ner mot hamnen och faller in i en diskution våran relation till sex som barn… (Ja, jag vet… men så var det i alla fall)

För att ta sig hela vägen ner till hamnen måste man gå över en fult designad gång bor som e byggd över varvsleden. Bron har en rulltrappa upp och en lång gång som på ena sidan avslutas i två plan. Det övre planet leder in till bostadsområdet och det nedre planet ner till själva hamnen. När vi kommit till den punkt i gångbron där vi vanligt vis skall passera ett litet hörn för att komma in på innergården till bostadsområdet så händer följande.

Runt hörnet skymtar vi en gammal man *skrattar redan nu* med käpp som knapt kan gå ifrån en snigel på prozac och som har har ett stort vitt bandage över BÅDA ögonen. Våran naturliga reaktion blev att tvärstanna och vända oss om och gå ner till plan ett.  Samtidigt som detta sker så fortsätter min vän att prata om sin sexualitet som barn och hur hon uppfattade attraktion osv. Jag kunde höra hur skrattet låg i hennes hals och bubblade medans hon försökte föra en seriös konversation… När vi kom ut på det nedre plande så bröt vi båda ihop av skratt. Inte för att det egentligen var så kul med en gubbe som hade bandage, men för det absurda i situationen.

En gammal man som tillsynes e helt blind  i en gång bro för höra en ung flicka prata om sina sexuella barna minnen medans hon har skrattet i halsen. Den andra personen som han förmodligen kunde höra, kvider av skratt och skyndar sig ner medans han piper ut små ljud…

 Det hela var så jävla sjukt. Vi skrattade tills vi blev tvungna att sätta oss på marken. Två kvinnor gick förbi och såg på oss med obehag i blicken. Då plötsligt säger min vän.

-Men herre gud, va fan var det där?. Han var ju helt jävla blind!

… och vi skrattade hysteriskt igen…

När vi samlat ihop de skrattade spillror som var allt vi varit i 3 minuter så kramades vi och gick åt varsitt håll. Jag fortsatte att fnissa som en förälskad liten 13årig tjej hela vägen in.

Det är så härligt med vänner som man kan skratta så mycket med åt nästan ingenting!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: