h1

Diagnos: CANCER

mars 18, 2007

Igår, var jag och min älskade hos en bekant som hjälper oss att plandera maten till den stora dagen då vi ska föras samman rent juridiskt också. (Inte bara själsligt som nu) Vi hade en underbar dag tillsammans. Var på avenue Q och sedan på RENT och fick se många goda vänner o bekanta uppträda på scenen. Efter 2 musikaler så åkte vi hem till våran vän o hans flickvän och pratade och drack vin. Efter någon timme så säger min vän.

-Har du hört om Anna? (Nä hon heter inte anna, men vi kan kalla henne det) Hon har just opererats för livmodercancer.

Allt bara stannade upp, det första som slog mig var att jag borde ha varit bättre på att hålla kontakten med henne. (Vi gick i samma klass på gymnasiet) Fick så dåligt samvete och kände mig som en riktigt dålig vän. Sedan kom andra delen av mitt samvetskval, jag kom på att vi inte äns e vänner. (kanske egentligen aldrig varit) Då fick jag ännu sämre samvete.

Vad ska man göra när en människa man spenderat 3 hela intensiva år med som man tappat kontakten med genomgår en sådan stor grej?

Hon kommer aldrig att kunna vara gravid.

Hon kanske har genomgått en stor operation (som gick bra) och ändå så kanske hon måste ta cellgifter och/eller strålningsbehandling.

Jag kanske borde ringa eller i alla fall skriva ett sms, men vad ska jag säga? (Förlåt att jag inte höra av  mig på 6 år men jag beklagar verkligen det som hänt?)

Är det bättre att visa sitt ”deltagande” än att skita i det?

Jag kan lova att detta upptar M-Å-N-G-A procent av min tankeverksamhet! (livet kan vända så JÄVLA snabbt)

Annonser

8 kommentarer

  1. Hm… En del skulle nog inte vilja det. Det skulle kunna upplevas som att du bara låtsades bry dig av dåligt samvete eller nåt.

    Men jag vet inte. Pysan kanske kan ge dig råd, hon är väldigt klok, cancerdrabbad och har pluggat till sjuksköterska:

    http://pysan.wordpress.com/


  2. Frågan är väl om det är så dåligt att höra av sig av dåligtsamvete?
    Det är väl också att bry sig på ett sätt? Man e i alla fall inte likgiltig. Fast jag vet inte!
    Får höra vad hon tycker.


  3. Hej.. för det första så ska du tänka efter myckte noga nu.. vill du ha kontakt? En cytostatika behandling är ingen dans på rosor.. man blir trött.. man mår illa etc.

    Kommer hon att få strålning?

    Vill du visa att du bryr dig.. erbjud dig att städa eller gå och handla eller något annat praktisk som hon inte kommer att orka med…
    Det är sånt som uppskattas…

    Det är väl så långt jag kan tänka i kväll..

    Kram Pys


  4. Verkliga vänner kan vara ett stort stöd men har man inte haft konakt på lång tid kan det kännas krystat. Minns det från min pappas svåra sjukdomstid.


  5. Det är klart du ska höra av det. Det är aldrig försent.


  6. svårt.
    I don´t know shit…


  7. Jag känner varken dig eller henne, men jag vet att det är guld värt med människor som hör av sig i sådana situationer. Ett kort telefonsamtal kan betyda väldigt mycket. (i synnerhet när så kallade vänner har en tendens att istället för att stötta plötsligt försvinna i dessa lägen…)
    Min pappa gick bort i cancer förrförra året, då värmde varenda litet vänligt ord. Jag tror att det är så det brukar vara.


  8. Piiri:
    Tack för det, då ska jag ta och lyfta telefonen o ringa.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: