Inatt fick jag för mig att jag skulle dö. Fick hjärtklappning och ett tryck över bröstet. (Kan ha varit ångest också)
Blev tvungen att väcka min man och förvarna honom, ringde mamma o pappa också halv två på natten. Det konstiga var att jag på några minuter bara fann mig i att det vad dags. Kändes som att jag fått så mycket gott i livet så att jag trots att det var tidigt kunde vara nöjd med allt jag fått.
Jag känner mig faktiskt lugn med tanken på att dö. Får däremot panik om jag tänker på att någon av mina nära o kära skulle dö.
Men än så länge levar jag.
NordNegern 