It’s a new dawn!

En ny dag som började kl 06.55.

Jag bara vaknade av att allt var så ljust i rummet, min man var vaken o på väg till jobbet och jag var pigg. Det e konstigt att vakna så tidigt. Allt e stängt så man kan inte handla och alla vänner sover. Man har bara sig själv… men det e ju rätt skönt det också!

Annons

Värme, glädje och vänskap.

Måste bara uppmärksamma en speciell man som fått mig att må så bra senaste tiden. Nån som fått mig att tro på att livet inte bara e snårigt och tungt utan att ibland delar livet ut en riktigt trevlig hand att spela med! Det handlar inte så mycket om brist på något som att tillföra mer av det goda. Det handlar inte om sex utan om värme, glädje och vänskap i en spännande och sann blandning!

Så tack så mycket… inte minst för dina fina vackra ord!

DU har just vunnit en resa till vänskapen och  en reserverad plats i mitt hjärta.

Död åt småbarnsföräldrar!

Jag hittar många skäl att INTE skaffa barn  men ett av de skäl som deffinitivt talar för det är att jag då får köra pansarvagn (även kallad barnvagn) på gatorna, jag kommer att kunna parkera den vart fan jag vill. Jag kommer att kunna sucka tröttsamt och himmla med ögonen när folk inte flyttar sig när jag kommer körandes med den. Jag kommer att kunna vara precis som alla sura, trötta, hängiga, bröstammande ny blivna mammor på stan. (Förutom det där med ammningen, det verkar så läskigt)

Ärligt talat skärp er!!! Jag vet att det e jobbigt med ett litet barn, men du viste förmodligen ni också INNAN ni valde att föda ett eller flera. Så sluta vara så JÄVLA SURA! Det är inte mitt fel att dina bröst kommer att hänga som taxöron, att din mage aldrig kommer att bli sig lik igen, att din rumpa nu hänger som en halvtom säck mjöl… Så ta inte ut det på mig när du dundrar fram på stan.

Ett tips till dig som känner dig träffad och känner att detta var kanske den orättvistaste beskrivningen av en nybliven förälder du någonsin läst… Till dig säger jag bara. Buhu!

Du VET att det e sant att du ger andra elaka blickar för att dom inte kastar sig åt sidan när du kommer i full fart längs med gång banan, så döm inte mig. Det e JAG som är offret här, jag!, Jag!!, JAG!!!!

Upp eller Ned?

När man har gjort så mycket skit som jag har gjort i livet så är det svårt att tro att nån eller något ger en chans på chans i livet.
Hela mitt liv har jag fått höra.
-Man ska behandla andra om man själv vill bli behandlad.
-Det du gör mot andra människor kommer tillbax till dig. (både gott och ont)
-Karma, Yin o Yang, Universums jämnvikt osv.

Om det stämmer så kommer förmodligen världen att släppa lös en sorg av gastronomisk storlek över mitt liv… och då skulle jag nog gå under. (Som enligt visa säkert skulle vara rätt åt mig)

Jag är dock inte en dålig människa, jag har bara gjort många dåliga val.

Men sedan finns ju den där andra aspekten… Du vet.
-Vänd andra kinden till.
-De ända två (Eller var det bara en!?!) som har blivit lovade en plats i himmelen var två förbrytare. (Var fick jag bibeln ifrån?)

Om det sist nämnda stämmer så kan jag förstå varför mitt liv är så bra som det är.

Det finns inget bättre än att veta att man är älskad!
Det finns inget som gör mig tryggare än att veta att min man sover i rummet berdvid!
Det finns innget som gör mer ont än tanken på att han skulle försvinna från mig en dag!
Det finns ingen del av mig som fattar att jag är värd detta…

Sex fötter under

sex feet under är en sjukt bra serie.

Jag köpte dvd boxen med alla säsonger till min man i julklapp. Jag e inne på 3:e säsongen och han har inte sett ett ända avsnitt än.  Har begränsat mig till max 4 avsnitt per dag, men det e svårt! (I am hooked)

Lite jävla uppskattning.

Hemma i sverige efter en lite emotionellt om tumlande resa till vårat grannland norge.

Det var kanske inte resan som var så omtumlande, faktiskt inte heller så emotionell.  (Hmmm… var fick jag det ifrån) Det var snarare uppäckten av att jag fick så mycket feedback och uppskatning av mina vänner i oslo som gjorde det uppenbart att det e något som jag saknar hemma i sverige. Självklart får jag allt detta av min man i vardagen, men någonstans så tror jag att jag glömmer att lyssna på det. Jag tar in och hör, men det GÅR inte helt in. (Dumt)

Är svenskar sämre på att ge varandra komplimanger?

Måste man sluta uppskatta varandra bara för att man redan känner varandra sedan länge tillbax?

Är det möjligt att säga att någon är en vacker person utan att det automatiskt betyder att man vill knulla?

Varför blir man så lätt blind för det goda som man har runt sig i vardagen?