Archive for the ‘mitt liv’ Category

h1

Vinterlule = FETT!

mars 15, 2007

Idag när jag såg ut över isen utnaför luleå så möts jag av en syn som man bara kan se i luleå på våren. Jag ser tusentals människor som åker skidor, går och tar sig fram på skridskor. Dom ser ut som små svarta prickas som badar i ljus, kyla och snö. Jag går ut på balkongen och insuper en hög klar och energigivande luft. Detta är ju livet!!! PLUS poäng till norrbotten igen!

Annons
h1

Otrohet, en drog?

mars 14, 2007

Otrohet. Jag tror att alla har en åsikt om ämnet. Antingen har man varit otrogen eller blivit bedragen. (eller så kännar man i alla fall någon som blivet något av dem)

Jag har aldrig varit (o)trogen i ett förhållande. Inte för än nu…

Jag har alltid funnit en ny man (eller kvinna) innan jag gjort slut på mitt pågående förhållande. Jag har alltid dragits till det som är nytt o spännande istället för att njuta av det fina/trygga jag haft. Det är som att jag en gång blev beroende av uppmärksamheten och bekräftelsen av en ny människa och nu får jag kämpa aktivt för att inte ta den drogen igen. Ska erkänna att det inte har varit helt lätt varje gång… men jag vet att jag ALDRIG ska försätta mig eller min partner i den situationen igen.

Det jag undrar är följande saker.

Ser alltid gräset grönare ut på andra sidan?

 Hur länge kommer mitt beroende av ny människa sitta i?

Känner du såhär när du är i ett förhållande?

Är ett öppet förhållande verkligen ett förhållande eller bara en ursäkt?

Är detta typiskt bögigt?

Tur att jag hittat en man som jag kan berätta sånt här för!!!

h1

Att dömmas till ålder

mars 14, 2007

Att bli gammal e ju helt oundvikligt så vida man inte gör slut på livet själv innan kroppen ger upp av ålderdom.

Man kan ju förvisso plastikoperera det mesta så att man ser yngre ut, men mitt problem e sinnet. Problemet är inte visheten man förhoppnings vis besitter när man e gammal, inte heller den förkärlek till ”förr” som man verkar få efter en viss ålder. Mitt problem är grinigheten, bitterheten och gubb/tantigheten.

Måste man bli lite vresigt inställd till nuet bara för att man e gammal?

Måste man ha svårt för att utrycka sig känslomässigt efter 50?

 Jag har nu varit hemma hos mina föräldrar och haft långa samtal om min önskan att vi skulle ha en lite mer direkt emotionell kontakt med varandra. Jag har aldrig förut upplevt att det skulle vara något nödvändigt (eller kanske inte att det saknats), men nu på senaste tiden så har jag upptäckt att min mor men framför allt min far börjar bli… Gammal! Det e skit obehagligt! Pappa har alltid varit min hjälte och nu känner jag bara att han blir mer o mer passé på flera plan. (Medans jag o min mor hittat varandra, kanske det bara finns plats för en förälder itaget på min favorit hylla?)

Han e grinig på små saker, han håller inne med vad han känner och släpper ut det i små bittra, bäska doser.

Det e då jag tänker att det har att göra med hans ålder snarare än att han är sån som person… Som att han börjar bli en sur gammal gubbe.

Jag vill bara säga till honom på skarpen och be honom skärpa sig för fan, men när jag närmar mig ämnet så blir han just så sur o vresig som jag tyckte att gubbarna var när jag var yngre. Ska erkänna att jag e lite rädd för detta.

Är det oundvikligt?

Är ålderdom verkligen att dömmas till att bli gammal och synonymt med att bli sur, versig och instängd?

h1

Lulemål = Fett!

mars 12, 2007

Jag har nu varit i luleå i 3 dagar och inser att norrbottniska är så jävla utrycksfullt ibland.

Tex. Hemma kan jag säga.                     Här säger man.

-Jag e så extremt hungrig.                   -Jag ä hungrig nå så INNÅT!

-Shit va gott det var.                             -Men dra ut kuken så gott!!!

– Jag har ingen lust att göra det.          -Int ids ja!

– Ja, ok                                                     – *sug in luft i munnen och gör ett blåsljud innåt*

Jag gillar min hemdialekt! Tror jag ska försöka hitta tillbax till den. Luleåmål rules!!!

           

h1

bandage gubben.

mars 12, 2007

Idag träffade jag en gammal vän på stan (eller byn) och vi gick o kollade på kläder, fikade och hade det trevligt. Efter några timmar på den korta gatan som utgör Luleå centrum så var det dags att gå skilda vägar. Jag skulle gå ner mot södrahamnen och hon skulle till sin cyckel som stod parkerad vid kulturhuset. Så jag börjar traska ner mot mig då hon hejdar mig och säger att hon kan slå följe med mig ner.

Vi börjar traska ner mot hamnen och faller in i en diskution våran relation till sex som barn… (Ja, jag vet… men så var det i alla fall)

För att ta sig hela vägen ner till hamnen måste man gå över en fult designad gång bor som e byggd över varvsleden. Bron har en rulltrappa upp och en lång gång som på ena sidan avslutas i två plan. Det övre planet leder in till bostadsområdet och det nedre planet ner till själva hamnen. När vi kommit till den punkt i gångbron där vi vanligt vis skall passera ett litet hörn för att komma in på innergården till bostadsområdet så händer följande.

Runt hörnet skymtar vi en gammal man *skrattar redan nu* med käpp som knapt kan gå ifrån en snigel på prozac och som har har ett stort vitt bandage över BÅDA ögonen. Våran naturliga reaktion blev att tvärstanna och vända oss om och gå ner till plan ett.  Samtidigt som detta sker så fortsätter min vän att prata om sin sexualitet som barn och hur hon uppfattade attraktion osv. Jag kunde höra hur skrattet låg i hennes hals och bubblade medans hon försökte föra en seriös konversation… När vi kom ut på det nedre plande så bröt vi båda ihop av skratt. Inte för att det egentligen var så kul med en gubbe som hade bandage, men för det absurda i situationen.

En gammal man som tillsynes e helt blind  i en gång bro för höra en ung flicka prata om sina sexuella barna minnen medans hon har skrattet i halsen. Den andra personen som han förmodligen kunde höra, kvider av skratt och skyndar sig ner medans han piper ut små ljud…

 Det hela var så jävla sjukt. Vi skrattade tills vi blev tvungna att sätta oss på marken. Två kvinnor gick förbi och såg på oss med obehag i blicken. Då plötsligt säger min vän.

-Men herre gud, va fan var det där?. Han var ju helt jävla blind!

… och vi skrattade hysteriskt igen…

När vi samlat ihop de skrattade spillror som var allt vi varit i 3 minuter så kramades vi och gick åt varsitt håll. Jag fortsatte att fnissa som en förälskad liten 13årig tjej hela vägen in.

Det är så härligt med vänner som man kan skratta så mycket med åt nästan ingenting!

h1

Flygvärdinnor o norrsken

mars 9, 2007

Hade en underbar upplevelse på flyget idag… Stjärnklar himmel och norrsken! Underbart!

Men… som en vän till mig uttryckte det. Flygvärdinnans röst skulle kunna avfetta diselmotorer! IRRRRRRITERANDE!

Sov gott

h1

Desperate housenigga!

mars 6, 2007

Idag e jag hemmaman! (Säg det ordet 10 ggr snabbt)

Jag har tvättat 6 tvättar, diskat, skakat mattor, hängt upp nya gardriner och städat. Ska erkänna att jag gillar det lite. Bara vara hemma och ta hand om hemmet.

Ikväll så ska jag o min man ha middagsgäster och sedan ska vi iväg på en fördelsedagsfest, det innebär att jag ska förbereda en god och fin middag och planera en bra pressent som vi kan ge bort.  Funderar på att röra mig ner mot stan och köpa något trevligt som väntar min man när han kommer hem. Kanske en till jacka?

En månad av hemmamans göra är riktigt trevligt, men sedan tror jag att jag skulle blivit galen!

h1

It’s a new dawn!

mars 5, 2007

En ny dag som började kl 06.55.

Jag bara vaknade av att allt var så ljust i rummet, min man var vaken o på väg till jobbet och jag var pigg. Det e konstigt att vakna så tidigt. Allt e stängt så man kan inte handla och alla vänner sover. Man har bara sig själv… men det e ju rätt skönt det också!

h1

Värme, glädje och vänskap.

mars 4, 2007

Måste bara uppmärksamma en speciell man som fått mig att må så bra senaste tiden. Nån som fått mig att tro på att livet inte bara e snårigt och tungt utan att ibland delar livet ut en riktigt trevlig hand att spela med! Det handlar inte så mycket om brist på något som att tillföra mer av det goda. Det handlar inte om sex utan om värme, glädje och vänskap i en spännande och sann blandning!

Så tack så mycket… inte minst för dina fina vackra ord!

DU har just vunnit en resa till vänskapen och  en reserverad plats i mitt hjärta.

h1

Upp eller Ned?

mars 3, 2007

När man har gjort så mycket skit som jag har gjort i livet så är det svårt att tro att nån eller något ger en chans på chans i livet.
Hela mitt liv har jag fått höra.
-Man ska behandla andra om man själv vill bli behandlad.
-Det du gör mot andra människor kommer tillbax till dig. (både gott och ont)
-Karma, Yin o Yang, Universums jämnvikt osv.

Om det stämmer så kommer förmodligen världen att släppa lös en sorg av gastronomisk storlek över mitt liv… och då skulle jag nog gå under. (Som enligt visa säkert skulle vara rätt åt mig)

Jag är dock inte en dålig människa, jag har bara gjort många dåliga val.

Men sedan finns ju den där andra aspekten… Du vet.
-Vänd andra kinden till.
-De ända två (Eller var det bara en!?!) som har blivit lovade en plats i himmelen var två förbrytare. (Var fick jag bibeln ifrån?)

Om det sist nämnda stämmer så kan jag förstå varför mitt liv är så bra som det är.

Det finns inget bättre än att veta att man är älskad!
Det finns inget som gör mig tryggare än att veta att min man sover i rummet berdvid!
Det finns innget som gör mer ont än tanken på att han skulle försvinna från mig en dag!
Det finns ingen del av mig som fattar att jag är värd detta…