Död

Idag fick jag reda på att en vän till familjen kört ihjäl sig. 

Jag tror det hände vid lunchtid. Jag skulle ringa till min far efter att jag varit på gymmet för att tacka för den kopia av hans bok som han sände mig. När han svarade lät han alldeles tom. Min första tanke var att min mor hade dött. (Jag tror alltid att mina föräldrar ska råka ut får något) Sedan berättade han att ”nypan” hade kört ihjäl sig. Faktum är att jag inte blev ett dugg lättad över att det inte va min mor som var död utan snarare slogs jag av samma tomhet som min far.

Alla vet att alla ska dö, alla vet att ingen vet när de ska ske… men ändå blir chocken lika stor när det händer. Jag tror själv att jag förbereder mig genom att ha den där lilla oron i magen över vad som kanske ska ske… (Har ärvt det av mamma) 😀

En dag som denna så kan man bara vara lycklig över att man lever och önska att alla som sörjer ska kunna stödja sig mot någon.

Annons

Snygg eller Smart?

Läste just på Aftonbladet om hur GI metoden faktiskt gör dig ”dummare”.
Då slog det mig att jag tror att de flesta jag känner skulle välja att vara snygga och vältränade trots att det skulle bevisas att deras hjärnor skulle åldras i förtid.

Vid närmare efter tanke så tillhör jag nog också den skaran människor som gärna skippar en o annan kolhydrat i hopp om att slippa lite kroppsfett.

Men om jag fick välja. Deffad kropp och lite dummare eller Några extra kilo och lika fantastiskt smart som jag är nu?

Nä, jag tror nog jag nöjer mig som det är nu! (Detta kom jag fram till efter en del övervägande)

Men vad skulle du välja? (Ärligt talat)

Att stanna upp

Idag har jag bara stannat upp i mitt liv.
Jag har reflekterat över hur bra jag har det, hur lycklig jag är över att befinna mig just där jag är i livet.
Tror att det är OTROLIGT viktigt att kunna stanna upp ibland och bara andras o leva på riktigt.
(I alla fall om man e en sån som jag är)
Att inte alltid sträva vidare mot det större o bättre utan att ibland se sig omkring och bara se att det faktiskt e helt ok där man är.

Jag gjorde detta ute vid havet med en ny inköpt sushi som jag avnjöt! (Livskvalitet)

Bobby: Tack för att du finns i mitt liv! (Det e så mycket bra med att ha en förvirrad musikalbög som bästis) 😀

The gay wedding

Oftast när jag tänker på att jag ska gifta mig är det med stor glädje blandat med en känsla av overklighet.
Tanken på att ha hittat nån jag faktiskt vill dela mitt liv med är lite skrämmande.
Samtidigt som den e betryggande.

Men när jag ser listan över gäster till dag två så ska jag erkänna att det känns lite överväldigande!
Kolla själv så förstår du säkert!

Gunilla
Tomas
Anna
Per
Lisa
Robin
Martin
Fredrik Lycke
Elenora
Sanna
Elias
Jannica
Jeffrey
Sara Jangfeldt (Florence)
Mattias Wenge
Emma Hellström
Per Svenner
Louise Hafström
Joel Linngård
Magnus (mange)
Lill Jonas
Jessie Carlsson
Jonna Johansson
Patrik
Stefan Rundkvist
Tobias Ahlsell
Jimmy Shönning (+1)
Frank Kjosås
Marie
Jonas Digerud
Cornelia
Ellen Dybvik
Anette Larsen
Anders
Ingrid Bolse Berdal
Lotta Rangård
Paul Rangård
Erik Bresky
Eva Bresky
Mikael Bresky
Frun
Jocke Bergström
Fatima Edell
Jonas Bollen
Åse Bollen
Rickard Wolf (+1)
Joel Smedberg
Ulrik Engdahl
Kajsa Engdahl
Rikard Grentz
Fina
Johnny Johansson
Johnny Johnsson
Alexander Larsson
Ivan Valencia
Henrik Valencia
Carolina Krigsman
Elin Bemark
Jessie Carlson
Albin Ljungkvist
Niklas Oveborn
Frans Houta
Emma Houta
Håkan Björklund
Jesper Björklund
Janki Horntvätt
Tore
Kenneth Horntvätt
Catherine Hansson
Rikard Bergkvist
Lars o Mia Hjärtner
Karin Åström
Anton Åström
Karin Sillberg
David Björk
Caroline Björk
Magnus Boren
Sandra Sjöström
Daniel Sjöström
Anders Teglund (+1)
Sindre Postholm
Melker Sörensen
Dan Langeborg
Pontus
Sofia Blom
Annelie Andersson
Bill Andersson
Elin Andersson
Martin
Erik Andersson
Elina
Karin Norberg
Gunvor Andersson
Anders Olausson
Jacek Olausson
Karin Willinger
Arne Willinger
Roger Frisör
Mannen
Bengt Urban
Stina Moberg
Anette Moberg
Magnus Moberg
Maria Dahlkvist (kusin)
Mannen
Elenor Dahlkvist (kusin)
Mannen
Jessica Andersson (kusin)
Mannen
Emma Söderlund (kusin)
Mannen
Linea Söderlund (kusin)
Mannen
Karin Söderlund
Mannen
Kristina Söderlund
Mannen
Ola (kusin)
Agnes (kusin)
Peter (kusin)
Henrik Fager
Anna-lisa Ottosson
Michel Salomonsson
Fru Salomonsson
Leif Råberg
Conny Svensson
Markus
Lena Modig
Man Modig
Carro
Mikael Kallin
Baldur Baldursson

Som sagt…. Lite överväldigande!

X-faktorn

En god vän sa till mig en gång.
-Så fort man jämför sig med någon annan har man redan förlorat.

Tror faktiskt det ligger en hel det i det. Men ändå e det så jävla svårt att låta bli.
Det finns alltid en del av mig som behöver höra att jag e bäst innom just det område där man egentligen inte kan tävla. Jag talar om området kärlek.
Det e ju faktist OMÖJLIGT att beskriva hur mycket man älskar någon, det går ju inte att mäta upp det i liter eller kilo.
Hur ska jag veta att min blivande man älskar mig mest av alla? (Läs mer än sitt ex)
Jag VET att det e dumt att vara svartsjuk på det som har varit, men det e faktiskt så jag funkar. Naturligtvis inte hela tiden, men ibland så kommer tankarna smygande…
Det e jävligt obehagligt att inte kunna säga till sig själv att sluta, att skärpa till sig och släppa det. För jag tycker inte att det e ett särskilt possitivt drag hos mig själv. (Eller hos andra)

Blir bara så jävla irriterad på att någon annan jävla idiot har fått ta på min älskade, har fått pussa på honom och fått en del av hans kärlek.
HAN E JU MIN, MIIIN, MIIIIIIN!!!!!!!! (Så nu känns det lite bättre) 😀

Men å andra sidan så e det ju ingen annan som han velat gifta sig med, trots att han fick frågan av ”Satan”. (Ja, det e så jag benämner x-et i min fantasi och ibland även högt)

Jag fick det högsta, finaste och mest värdefulla! *ler*

Diagnos: CANCER

Igår, var jag och min älskade hos en bekant som hjälper oss att plandera maten till den stora dagen då vi ska föras samman rent juridiskt också. (Inte bara själsligt som nu) Vi hade en underbar dag tillsammans. Var på avenue Q och sedan på RENT och fick se många goda vänner o bekanta uppträda på scenen. Efter 2 musikaler så åkte vi hem till våran vän o hans flickvän och pratade och drack vin. Efter någon timme så säger min vän.

-Har du hört om Anna? (Nä hon heter inte anna, men vi kan kalla henne det) Hon har just opererats för livmodercancer.

Allt bara stannade upp, det första som slog mig var att jag borde ha varit bättre på att hålla kontakten med henne. (Vi gick i samma klass på gymnasiet) Fick så dåligt samvete och kände mig som en riktigt dålig vän. Sedan kom andra delen av mitt samvetskval, jag kom på att vi inte äns e vänner. (kanske egentligen aldrig varit) Då fick jag ännu sämre samvete.

Vad ska man göra när en människa man spenderat 3 hela intensiva år med som man tappat kontakten med genomgår en sådan stor grej?

Hon kommer aldrig att kunna vara gravid.

Hon kanske har genomgått en stor operation (som gick bra) och ändå så kanske hon måste ta cellgifter och/eller strålningsbehandling.

Jag kanske borde ringa eller i alla fall skriva ett sms, men vad ska jag säga? (Förlåt att jag inte höra av  mig på 6 år men jag beklagar verkligen det som hänt?)

Är det bättre att visa sitt ”deltagande” än att skita i det?

Jag kan lova att detta upptar M-Å-N-G-A procent av min tankeverksamhet! (livet kan vända så JÄVLA snabbt)

Otrohet, en drog?

Otrohet. Jag tror att alla har en åsikt om ämnet. Antingen har man varit otrogen eller blivit bedragen. (eller så kännar man i alla fall någon som blivet något av dem)

Jag har aldrig varit (o)trogen i ett förhållande. Inte för än nu…

Jag har alltid funnit en ny man (eller kvinna) innan jag gjort slut på mitt pågående förhållande. Jag har alltid dragits till det som är nytt o spännande istället för att njuta av det fina/trygga jag haft. Det är som att jag en gång blev beroende av uppmärksamheten och bekräftelsen av en ny människa och nu får jag kämpa aktivt för att inte ta den drogen igen. Ska erkänna att det inte har varit helt lätt varje gång… men jag vet att jag ALDRIG ska försätta mig eller min partner i den situationen igen.

Det jag undrar är följande saker.

Ser alltid gräset grönare ut på andra sidan?

 Hur länge kommer mitt beroende av ny människa sitta i?

Känner du såhär när du är i ett förhållande?

Är ett öppet förhållande verkligen ett förhållande eller bara en ursäkt?

Är detta typiskt bögigt?

Tur att jag hittat en man som jag kan berätta sånt här för!!!

Att dömmas till ålder

Att bli gammal e ju helt oundvikligt så vida man inte gör slut på livet själv innan kroppen ger upp av ålderdom.

Man kan ju förvisso plastikoperera det mesta så att man ser yngre ut, men mitt problem e sinnet. Problemet är inte visheten man förhoppnings vis besitter när man e gammal, inte heller den förkärlek till ”förr” som man verkar få efter en viss ålder. Mitt problem är grinigheten, bitterheten och gubb/tantigheten.

Måste man bli lite vresigt inställd till nuet bara för att man e gammal?

Måste man ha svårt för att utrycka sig känslomässigt efter 50?

 Jag har nu varit hemma hos mina föräldrar och haft långa samtal om min önskan att vi skulle ha en lite mer direkt emotionell kontakt med varandra. Jag har aldrig förut upplevt att det skulle vara något nödvändigt (eller kanske inte att det saknats), men nu på senaste tiden så har jag upptäckt att min mor men framför allt min far börjar bli… Gammal! Det e skit obehagligt! Pappa har alltid varit min hjälte och nu känner jag bara att han blir mer o mer passé på flera plan. (Medans jag o min mor hittat varandra, kanske det bara finns plats för en förälder itaget på min favorit hylla?)

Han e grinig på små saker, han håller inne med vad han känner och släpper ut det i små bittra, bäska doser.

Det e då jag tänker att det har att göra med hans ålder snarare än att han är sån som person… Som att han börjar bli en sur gammal gubbe.

Jag vill bara säga till honom på skarpen och be honom skärpa sig för fan, men när jag närmar mig ämnet så blir han just så sur o vresig som jag tyckte att gubbarna var när jag var yngre. Ska erkänna att jag e lite rädd för detta.

Är det oundvikligt?

Är ålderdom verkligen att dömmas till att bli gammal och synonymt med att bli sur, versig och instängd?

Val 2007

Pest eller kolera… Att välja mellan två olika dåliga ting.

Vad skulle du välja?

1. Käka 3 teskedar av andra människors snor eller slicka på en bajskorv som legat i micron?

2. Gå naken genom centrum i din stad där du bor eller ha sex inför dina föräldrar?

3. Kapa av ett ben eller en arm? 

Upp eller Ned?

När man har gjort så mycket skit som jag har gjort i livet så är det svårt att tro att nån eller något ger en chans på chans i livet.
Hela mitt liv har jag fått höra.
-Man ska behandla andra om man själv vill bli behandlad.
-Det du gör mot andra människor kommer tillbax till dig. (både gott och ont)
-Karma, Yin o Yang, Universums jämnvikt osv.

Om det stämmer så kommer förmodligen världen att släppa lös en sorg av gastronomisk storlek över mitt liv… och då skulle jag nog gå under. (Som enligt visa säkert skulle vara rätt åt mig)

Jag är dock inte en dålig människa, jag har bara gjort många dåliga val.

Men sedan finns ju den där andra aspekten… Du vet.
-Vänd andra kinden till.
-De ända två (Eller var det bara en!?!) som har blivit lovade en plats i himmelen var två förbrytare. (Var fick jag bibeln ifrån?)

Om det sist nämnda stämmer så kan jag förstå varför mitt liv är så bra som det är.

Det finns inget bättre än att veta att man är älskad!
Det finns inget som gör mig tryggare än att veta att min man sover i rummet berdvid!
Det finns innget som gör mer ont än tanken på att han skulle försvinna från mig en dag!
Det finns ingen del av mig som fattar att jag är värd detta…