Archive for the ‘Tankar’ Category

h1

Lite jävla uppskattning.

mars 2, 2007

Hemma i sverige efter en lite emotionellt om tumlande resa till vårat grannland norge.

Det var kanske inte resan som var så omtumlande, faktiskt inte heller så emotionell.  (Hmmm… var fick jag det ifrån) Det var snarare uppäckten av att jag fick så mycket feedback och uppskatning av mina vänner i oslo som gjorde det uppenbart att det e något som jag saknar hemma i sverige. Självklart får jag allt detta av min man i vardagen, men någonstans så tror jag att jag glömmer att lyssna på det. Jag tar in och hör, men det GÅR inte helt in. (Dumt)

Är svenskar sämre på att ge varandra komplimanger?

Måste man sluta uppskatta varandra bara för att man redan känner varandra sedan länge tillbax?

Är det möjligt att säga att någon är en vacker person utan att det automatiskt betyder att man vill knulla?

Varför blir man så lätt blind för det goda som man har runt sig i vardagen?

Annons
h1

Sociopat eller Intuitiv?

februari 27, 2007

Förhållanden.
Att förhålla sig till något eller någon.

Idag när jag kom till oslo så slog det mig att jag har ett förhållningssätt till alla jag möter, jag beter mig på olika sätt beroende på situation och vilka människor jag har runt mig. Social kompetens eller en form av intällsamhet?

Att ha förmågan att läsa av människor och lägga sig på samma våglängd som dom. (Även om det man blir inte tillhör ens naturliga beteendemönster)
Är det detta som kallas god intuition? Är man en människokännare då?

Allt detta kom jag och tänka på när jag träffade två av mina gamla arbetskollegor. En av dom är egentligen inte min typ av männsika. (Låter inte helt bra, men jag menar det inte så hård som det kan låta)
Medans den andra bara klickar det med, vi förstår varandra utan ord, det räcker med en blick, en kännsla i luften för att vi ska vara på exakt samma ställe rent emotionellt!
Jag tycker mycket om båda och jag tror inte att nån av dom är direkt medveten om det som ligger i luften, det som inte går att ta på… men jag är medveten om det hela tiden.
Det är i dessa konkreta situationer av något så abstrakt som jag inser att det inte är många människor som jag kan vara bara jag med. Kanske 3-4 st.
Så plötsligt hittar man någon som det bara känns som att det e
meningen att man ska ha i sitt liv. (nästan som kärlek) Vissa gånger räcker det med ett ord och man vet att det är någon som man bara kan vara sig själv med, någon som man inte behöver dölja sina lager för utan som bara accepterar att dom finns och som inte dömmer. Det är kanske den mest euforiska känsla jag vet… Att upptäcka en ny människa! (Som man han eller hon inte var upptäckt innan) *skrattar*
Men du fattar vad jag menar, hoppas jag i alla fall.

Då undrar jag, vad exakt e det som gör skillnaden mellan kärlek och kärlek?
Vad e skillnaden mellan (äkta) vänskap och en livspartner?
(Förutom sex)

h1

Kära knullen. (eller var det bullen?)

februari 23, 2007

Hej Bullen!
Jag e en kille på 24 jordsnurr om har ett problem, eller kanske mer en fråga. (Flera frågor faktiskt)

Vad är den ultimata synden?

Är det att älska, knulla, leva med en människa av samma kön? (Har en ”bekant” som gör det)
Är det att ha sex på en gravplats? (Har en ”bekant” som gjord det)
Är det att bli påsatt av en präst? (Har en ”bekant” som blivit det)
Är det att stå framför ett gäng med män och bli sprutad på? (Har en ”bekant” som gjort det)
Kanske är det att ha syndig sex i ett darkroom med 20-30 stora håriga män? (Har en ”bekant” som gjort det)

Eller har sex inget med synd att göra alls?

Sex kanske är det mest osyndiga av alla handlingar man kan utföra? Jag menar om det finns nån ”kraft” (gud) som gett oss sexualitet och kåthet. (Vissa mer än andra) Kan det då vara han som säger att det e fel av oss att utnytja detta till max om tillfälle bjuds?
Varför får så många skuld känslor när dom onanerar? (Vem har bestämt att det e fult att göra det)

Jag har alla dessa frågor och har inga svar alls. Snälla ”el bollo” hjälp mig! Säg inte att jag ska prata med någon vuxen, för det e ändå ingen som förstår!

Tack på för hand.
/NN

h1

Mer sanning och schlager!

februari 20, 2007

Det finns en sak som jag har tänkt en del på.

Vad är att vara riktigt lycklig?

Jag tar mig själv som exmpel. Jag har fantastiska föräldrar som båda är lyckade och framgångsrika innom sina yrken. Dom lever fortfarande tillsammans som makar. (om det nu e tecken på lycka) Dom har alltid och kommer alltid att stötta mig i mitt liv, mina val och beslut. (Som att komma ut, bli artist osv)
Jag har ett yrke som många skulle göra nästan vad som helst för att jobba med.
Jag träffar massor av begåvade, fina, vackra, snälla, generösa (trasiga, ångestfyllda) människor i mitt yrke. Jag har en underbart fin lägenhet med massor av expensiva prylar.
Jag har några få riktigt goda vänner som jag VET att jag alltid kan lite på i alla lägen!
And on top of all… så har jag (en galen, aningens labil, stor, svart, begåvad man i sina hittils bästa år) en sanslöst fin man som älskar mig och som vill ge mig evig livs lång kärlek!

Herre gud när jag läser detta själv blir JAG avundsjuk på ”hans” liv!

Men endå så e jag inte helt nöjd, jag vill ALLTID ha mer av något. Bli bättre, sträva efter det i perferin, söka nytt, större.
Så en dag så slog det mig.
Den enda gången jag e riktigt, innerligt lycklig är när jag planerar, drömmer, fantiserar om framtida lycka! (då e allt perfekt)

h1

Tankar om gay bröllop…

februari 20, 2007

Igår natt låg jag vaken och tänkte…

Jag tänkte på min framtid med den man som jag för 10 månader sedan friade till och som jag om 7 månader ska gifta mig med.

Jag tänkte följande tankar.
* Tänk om det visar sig att han inte e rätt.
* Tänk om vårat underbara, mysiga och kärleksfulla liv långsamt rinner ut i sanden, att vi bara slutar som två medelålders bögar som bott ihop för länge för att flytta isär…
* Lurar vi bögar bara oss själva när vi tror att man kan hitta EN människa att leva med resten av livet. Jag menar det måste ju finnas ett skäl till att jag, mina vänner och en stor del av världens homosexuella män knullar (eller i alla fall knullat) runt som kaniner på ecstacy.
* Kan man verkligen vara monogam eller är det oundvikligt att man till slut knullar med han den snygga mannen som man sett så många gånger på gymmet? (Vill man ens vara monogam ett helt liv?)
* Hur vet jag att han inte lämnar mig för nån stabil, jordnära, spännande, psyktiskt balanserad kille om 3-4 år?
* Om jag nu väljer honom som min partner och livskamrat betyder det att jag ALDRIG ska ha sex med någon annan?
* Hur vet jag att bara för att detta känns rätt nu…. (Ja, ni fattar grejen)

Efter x antal tunga suckar och minst lika många obekväma sovställningar i hopp om att somna bort från alla tyngande tankar så bestämde jag mig för att väcka min blivande man.

Jag berättade om mina tankar (kanske inte så samanhängande som jag tänkt dom innan, men så han fattade vad som plågade mig)

Då säger han bara.

-Men du, e det inte så att du börjar bli lite nervös för att vi ska skicka ut inbjudningar till brölloppet. Att det börjar bli verkligt för dig?
-Jo, jag e skit nerövs!
Svarade jag.

Kl 05.20 slog det mig att det e ok att vara nervös inför den största dagen i mitt liv…