Ibland så slår det till!
Helt utan förvarning så kommer man (läs jag) på hur mycket man älskar någon!
Jag älskar min blivande man!!! (Låter självklart, men det e inte alltid jag kommer ihåg det!)
Men det gör jag nu.
*ler*
Ibland så slår det till!
Helt utan förvarning så kommer man (läs jag) på hur mycket man älskar någon!
Jag älskar min blivande man!!! (Låter självklart, men det e inte alltid jag kommer ihåg det!)
Men det gör jag nu.
*ler*
Efter 4 dagar med bobbysbacon liggandes på en uppblåsbar säng på vårat arbetsrums/matsals golv så har många gamla minnen fått liv igen.
Alla galna och en ”aning” politisktinkorrekta upptåg vi försatte oss själva i i våran ungdom.
Som när Bacon en dag när han får en kommentar om något, (tror det rörde sig om hans utseende just den dagen) till svar slänger ur sig följande.
-Men ska jag se ut som dig då ditt jävla ras!?!
Hade kanske inte varit så kul om nu inte tjejen i fråga inte hade sett ut som 186 jävligt svåra år den dagen! (Mitt i prick kallas sånt)
Jag skrattade nästan ihjäl mig!
Eller som att byta ut en del av en känd film titel mot cock! Kanske inte verkar så kul, men testa själv! (Det krävs lite visuellfantasi för detta)
*Jursassic Cock!
*Gone with the Cock!
*The Cock whisperer!
*The Cock of David gale!
*Legends of Cock!
*Independence Cock… And so on, and so on!
(Om du inte tyckte att detta var kul så har du dålig humor)
Sedan kommer vi till de lite mer sadistiska delarna av våran humor och vänskap!
(Ok… here it goes)
Vi sitter tillsammans på ett gay comunity och skriver till en liten, oattraktiv, små fet indier! (förlåt gud)
Vi skriver att han e det vackraste vi sett och att han får oss att vilja allt med honom, vi frågar om han varit modell, vi komplimenterar honom till bristnings gränsen! (Under hela denna tiden så sitter vi och skrattar så vi gråter)
Plötsligt så blinkar det till i våran inkorg. Vi har fått svar!!!
-Nä, ni kan inte mena allvar. Jag har aldrig fått höra att jag e vacker.
Tro mig, skrattat fastnade i halsen rätt fort och vi skämmdes båda REJÄLT! (I typ 2 min och 7 sekunder)
Hmmm… När jag ändå e inne på politisktinkorrekta bekännelser! (Detta e den värsta)
Bacon och NordNegern sitter på spårvagnen och får plötsligt syn på en kvinna som ser ut som: (Jag dör av skratt redan nu, inte åt det vi såg men åt att vi hade så kul!)
EN KÅLDOCKA!
Hon var helt uppsvullen och hade en ful blond peruk, och drack genom ett sugrör!
Vi skrattade så vi höll på att avlida!
Efter 4-5 min av skrattkramper så kommer jag på att hon kanske hade cancer och gick på behandling. Då slutade det roliga och vi fick skämmas REJÄLT igen!
Så nu vet du lite mer om hur elaka, dåliga och själslösa två bögar kan vara i deras ungdom!
Lyckligtvis har vi mognat nu och e båda kloka, ansvarsfulla musikalartister!
Det var vad min svägerska (23år) sa när hon hade kommit in genom dörren och satt sig i den stora gråa soffan från bolia.com.
Nu ska ni få veta hur det ligger till med NordNegern och hans önskan om en liten kopia av sig själv.
Han vill INTE ha barn!!!
Han har aldrig för sitt liv kunnat förstå varför man skulle vilja detta, han kan förstå att det e skönt att veta att någon älskar en villkårslöst men inte genom ett barn!
Han tycker att barn luktar lite konstigt, skriker, e fula och framför allt kostar pengar. (som han vill lägga på sig själv och sin man)
Det som förbryllade mig med just detta är att när min svägerska kom o sa att hon var gravid i dag så kände jag bara en sak.
Behåll barnet! Jag vill ha ett litet barn i mitt liv!
Kan sånt här ändras över en natt?
Så vitt jag kan minnas så vill jag INTE ha barn igår, men nu tror jag att jag vill det!
Jag vill att hon ska behålla det. På något sätt så känner jag mig delaktig i hennes liv nu och det känns som om ett barn inte bara e ett tillskott till hennes och henner pojkväns liv utan även till mit och min mans!
Jag vill vara ”the gay uncle” som tar med lilla Felix (Var fick jag det ifrån?) på skansen, köper glass och som han sedan kan se på en scenen och berätta för sina klasskompisar att min morbrors man e musikalartist! (Alternativt musikalstjärna)
Tror att bögställen trots sin öppenhet kan vara ett av dom mest obekväma ställan jag kan finna mig själv på.
Sitter jag ensam på ett gay vänligt ställe känner jag min antingen uttittad deller misslyckad.
Kan man inte få sitta ensam och bara ta en öl och njuta av livet i väntan på sin älskade utan att man blir antingen raggad på eller tittad på som om alla sugna gubbar/män tänkte.
Men herre gud har han inte nån vän, pojkvän eller livskvalitet.
Sedan undrar jag om detta e ett allmänt fenomen eller om det e speciellt hos bögar?
Jag har så svårt att tänka mig att singel tjejer som sitter på ett ställe uppfattas som misslyckade eller minde åtråvärda för att det inte har sällskap. Den gemensamma nämnaren i det fallet e i så fall att man får blickar på ett eventuellt oönskat sätt!
Men vad vet jag?
Jag sitter ju bara i Oslo på en gay bar och tar mig en Corona i väntan på att min blivande man ska komma med tåget!
Till höger om mig sitter en kille/man i 30-35 års åldern. Han käkar en burgare som ser enormt god ut. Till vänster två killar som inte verkar vara tillsammans med som nog känner varandra sedan innan. Cynisk som jag är tror jag ju att dom har knullat nån gång för länge sedan… För det e ju så som man lär känna nya bögar!
Först knullar man sedan e ingen intresserad av mer så då blir man vänner, eller så är en intresserad men inte den andra. Men då blir man också vänner till slut!
Tänk vad glad man kan bli bara av att bli omnämnd! (Det e kanske inte så ”bara”)
Jag tänker inte sitta här o låssas som att det e lite sådär halvskoj, nä jag tänkte sjunga ut min lycka!!!
(Följande text skall sjungas)
You raise me uuuup so I can stand om mountains!
You raise me uuuup when you mentioned my name on your blogg!
I am strong when I am on you blogg page!
You raise me uuuup to all that i can be!
(Slut på sången)
Tack för ditt omnämnande Naknaryskavader.
Enligt ett test jag såg på trollhares sida så ska jag bli 114år gammal!
Tror nog att jag kommer att vara sveriges älsta musikalartist.
114år!!!
Jippie och tjoho!
Är det omöjligt att inte irritera sig över vem som ska diska?
Hur svårt kan det vara? Man diskar efter maten… om en (läs jag) har gjort mat, gått med sopor, handlat och fixat hela dagen så kan väl kanske den andra (min älskade festman) diska lite? Är det jag som är dum? Am I reaching for the stars here…? NO not realy!
En liten (irriterande) bagatell i det stora livet!
… Kanske det faktum att jag dekorerar min fruktsallad med granatäpple känor!
(dom har ju bara sååå fin färg)
Jag undrar om jag/vi har fallit in i gay fällan?
Som absolut minoritet (Halvjudisk, adopterad,bög-neger) så tänker jag ofta på stereotyper. Enligt allt vad jag är så borde jag vara:
Företagsam,snål, vilsen, ursprungssökande, fjollig, utseendefixerad, kriminell med enorm KUK!
(Shit) Fan så mycket att leva upp till!
Men när jag ser allt detta så undrar jag om det bara e fördommar eller om det kanske ligger en sanning i det?
*Företagsam – Tja… så där! (När det passar mig)
*Snål – NEJ! (Hatar snåla människor)
*Vilsen – Mmm. Kanske lite, jag har ju för fan 2 mammor 2pappor och gud vet hur många syskon runt om i världen. (Vem skulle inte vara lite vilsen då?)
*Ursprungssökande – NEJ.
*Fjollig – Kom tillbax efter en flaska Bollinger.
*Utseendefixerad – Kanske lite. Ok! JA! Jag erkänner!!!
*Kriminell – Kanske lite ungdomssynder men annars nej.
*Enorm kuk – (– — – —- —–)
Men vad har jag då som e typiskt för en sån som jag?
Jag tror att min/våran NESPRESSO bryggare är en give away!
Inatt var mitt huvud fullt av blogg tankar, gamla anekdoter passera framför mina ögon när jag skulle somna.
Vad ska jag skriva om?
Kan jag skriva om det faktum att jag vaknade ca 5 gånger under natten vaknade av att jag rullat runt på sidan och klämt min penis under min kropp! (Det är precis därför jag vill sova med kalsingar)
Eller att jag någonstans fick lite skuld känslor för att jag än en gång var vaken efter att min man lagt sig och att jag inte gick upp med honom och åt frukost…
Kanske jag ska skriva om mina otroligt cyniska tankar om den värld jag lever i, den värld där utseende är så (sjukt) mycket värt. Där det handlar om att vara en produkt av sig själv och aldrig tacka nej till en kändis fest.
Att vara tvungen att tänka på vilka kläder man har på sig när man ska köpa en liter mjölk kl 07.48 på morgonen ifall man möter någon som kan gangna kariären på något sätt.
Ibland blir jag bara så jävla trött på allt! Samtidigt så älskar jag ju att få blommor från en främmande person efter en föreställning, (ja, jag jobbar på scenen) att få komplimanger för mitt utseende, (Efter som jag vara så jäääävla ful hela min uppväxt, i alla fall enligt en tjej i min klass i 5:an) att få beröm, beröm, beröm!!!!
Hmmm… undrar om alla (i branchen) tänker såhär?