h1

Att dömmas till ålder

mars 14, 2007

Att bli gammal e ju helt oundvikligt så vida man inte gör slut på livet själv innan kroppen ger upp av ålderdom.

Man kan ju förvisso plastikoperera det mesta så att man ser yngre ut, men mitt problem e sinnet. Problemet är inte visheten man förhoppnings vis besitter när man e gammal, inte heller den förkärlek till ”förr” som man verkar få efter en viss ålder. Mitt problem är grinigheten, bitterheten och gubb/tantigheten.

Måste man bli lite vresigt inställd till nuet bara för att man e gammal?

Måste man ha svårt för att utrycka sig känslomässigt efter 50?

 Jag har nu varit hemma hos mina föräldrar och haft långa samtal om min önskan att vi skulle ha en lite mer direkt emotionell kontakt med varandra. Jag har aldrig förut upplevt att det skulle vara något nödvändigt (eller kanske inte att det saknats), men nu på senaste tiden så har jag upptäckt att min mor men framför allt min far börjar bli… Gammal! Det e skit obehagligt! Pappa har alltid varit min hjälte och nu känner jag bara att han blir mer o mer passé på flera plan. (Medans jag o min mor hittat varandra, kanske det bara finns plats för en förälder itaget på min favorit hylla?)

Han e grinig på små saker, han håller inne med vad han känner och släpper ut det i små bittra, bäska doser.

Det e då jag tänker att det har att göra med hans ålder snarare än att han är sån som person… Som att han börjar bli en sur gammal gubbe.

Jag vill bara säga till honom på skarpen och be honom skärpa sig för fan, men när jag närmar mig ämnet så blir han just så sur o vresig som jag tyckte att gubbarna var när jag var yngre. Ska erkänna att jag e lite rädd för detta.

Är det oundvikligt?

Är ålderdom verkligen att dömmas till att bli gammal och synonymt med att bli sur, versig och instängd?

Annonser

3 kommentarer

  1. Njae, jag tror inte att det är oundikligt. Min pappa har då bara blivit gladare och gladare sedan han började bli gammal. Han är inte alls samma tjurgubba som för säg tio år sedan. Kan ju iofs bero på att för tio år sedan var han mycket mer handikappad än han är idag…


  2. då hoppas jag att det vänder de närmaste tio åren. Eller att det kanske bara e en sur, gubb fas! 😀


  3. Jag tror inte det äråldern i sig. Snarare en fråga om livsinställning. Din far e van vid att leva ett aktivt liv, han kanske känner sig frustrerad över att bli gammal och vet inte hur han ska uttrycka det. Jag tcker du ska snacka med Thomas. Han e ju ganska cool ändå. Faktiskt. Prova snacka med min farsa så ska du få se på sur gubbe…

    Plus att vi tillhör en yngre generation. Vi kommer bli annorlunda gamlingar än våra föräldrar. Yngre och piggare. Det e jag säker på!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: